Mardrömmen inträffade i dag, just när jag skulle äntra Universitetets bibliotek, gick nämligen ena klacken av. Och här snackar vi inte en liten, knappt märkbar, taxklack utan en mastodontkloss till kilklack som helt tappade fäste! Efter några obesvarade nödrop via sms och ett misslyckat försök att rädda stackaren med tejp fick jag helt enkelt ge upp skorna som införskaffades år 1998. Trots att jag inte hade några större problem med att gå längst korridorerna i strumplästen under dagen fasade jag något inför att behöva traska till tunnelbanan för att ta mig hem senare framåt eftermiddagen. När det väl kom till kritan insåg jag dock att jag hellre går barfota med hedern i behåll än stapplar fram i (trasiga) klackskor. En befriande känsla infann sig medan jag trippade längst gator och perronger på lätta fötter och vände alla ifrågasättande blickar ryggen.