Ibland slog mitt liv upp ögonen i mörker.

En känsla som om folkmassor drog genom gatorna

i blindhet och oro på väg till ett mirakel,

medan jag osynligt förblir stående.

Som barnet somnar in med skräck

lyssnande till hjärtats tunga steg.

Lång, långt tills morgonen sätter strålarna i låsen

och mörkrets dörrar öppnar sig.