Hej. Du, jag är ledsen att det blivit såhär. Vet att jag till stor del har mig själv att skylla. Borde väl försökt vara mer ärlig från början. Kanske till och med vågat hoppas, eller bara låtit bli allt. Sen är det ju lätt att vara efterklok när man saknar sin kompis. Och inte vilken vän som helst. Eller kanske just Vem Som Helst ändå? Förut trodde jag i vilket fall verkligen att vi skulle förbli vänner för livet, liksom bli gamla ihop. Men det sägs att tala är silver och tiga är guld så jag antar att vi tiger ihjäl alla missförstånd så att allt blir bra någon gång framöver. Förlåt för att jag är lite knäpp och ganska jobbig ibland. (Men det är vi två om). Du får ha det fint så länge. Vi ses.