I said I like your shoes, you said thanks can I follow you?

Idag gick en man bakom mig på stan. Efter en stunds förföljelse pinnade han på och kom ikapp för att gå jämsides med mig. Jag märkte hur hans blick sökte min men fortsätte titta framåt medan han haltade brevid mig likt Quasimodo. Plötsligt frågar han om jag hört talas om "trampling". Jag stannar till aningen besvärad och svarar vänligt men kort "Nej". Han ler, tittar på mina ben som för dagen spatserar i grå högklackade skor och fortsätter "Så du har aldrig hört talas om när en man lägger sig ner för att låta en vacker kvinna i höga klackar promenera fram och tillbaka över hans kropp?" "Jo det har jag väl hört något om" skrattar jag fram varpå han frågar om detta är något jag skulle kunna göra på honom i utbyte mot tusen kronor (?!). När jag bestämt tackar nej till hans erbjudande lägger han på 'charmen' och viskar fram "Vågar du inte för att du är rädd att du skulle skada mig? Det behöver du inte oroa dig för, det gör inte ont på den som ligger, tvärtom. Men du kan alltså inte tänka dig att göra det?" "Nej du, det vill jag inte" svarar jag men väljer att stå kvar så att han slutar flina och blir den som snabbt får vända sig om och gå sin väg. Smått chockad efter det oväntade mötet och plumpa förfrågan står jag alltså kvar för att inte låta honom få betrakta mina ben på väg bort. Och när jag står där i stadiga klackar och ser honom halta vidare ur synhåll kommer jag att tänka på en annan icke-tilltalande herre på en bar som en gång sa "I'm ready to spread my seed" med samma äckliga tonläge och stirriga blick, som också verkade ta förgivet att jag är mer än villig att ställa upp på diverse sexuella aktiviteter i utbyte mot vad de nu har att erbjuda. Jag blir så äcklad och trött och vill härmed framföra två uppmaningar; Snälla sunkiga snuskgubbar, håll er borta, det kommer aldrig hända! Och ni andra killar, snälla kom och rädda mig ur nöden.