"När jag började känna mig morbid och tom kändes det som om jag förvandlades till en annan person än den killen som hon förälskat sig i. Jag hade ingen röst att tala med eftersom hon var hela mitt språk. Utan henne att prata med fanns det inget att säga. Jag saknade våra dumma skämt, våra hemligheter. Nu hade vi ett helt nytt språk att lära oss, förlustens nya grammatik att böja; jag förlorar, du förlorar, vi förlorar, jag har förlorat, du har förlorat, vi har förlorat. Ord som jag uttalat högt varje dag, flera gånger om dagen i många, många år - plötsligt var de damm i min mun."